Trevlig eftermiddag
Nu har snart all snön smält bort igen i vår del av landet och jösses vad skönt det är. Visst kan vi fortfarande åka på en omgång snö till men vi håller tummarna för att vi slipper och att vi nu får vår igen. Att gå ut med hundarna nu är ingen höjdare precis. Vägarna är ju fruktansvärt skitiga och blöta och de två större hundarna lyckas skvätta ner de två mindre, mig och vagnen så vi är lika smutsiga allihop när vi kommer in igen.
Hanna och jag roade oss med veckohandligen idag och i den ena matbutiken stängde kassören kassan efter oss och innan han gick iväg därifrån så hjälpte han mig att plocka i varorna i kassarna. Vilken gentleman! Det är inte ofta man stöter på sådan nu för tiden.
I eftermiddag har vi varit hemma hos en god vän som har en son som är jämngammal med Jonathan. Vi har inte träffats sen innan jul nu. Men vad trevligt det var! Det är en människa som får mig på gott humör, så pass att jag har gått här och småtrallat för mig själv och det gör jag nog mest bara när jag är som mest tillfreds med livet. Vi bestämde att vi ska försöka komma iväg ibland och gå en promenad utan barn. Det låter himmelskt för en som undrar om hon kan gå utan att putta en barnvagn framför sig ;-) Barnen lekte och Jonathan ville inte åka hem.
Hanna kryper nu rätt så bra själv. Ibland fäller hon fortfarande ut stödbenet men det börjar alltmer likna en traditionell krypstil. Inte för att det spelar någon roll vilket. Nu börjar hon också vilja stå upp och försöka resa sig mot saker. Det ska bli så spännande att se när hon börjar gå. Storebror tog ju sina första steg dagen efter sin 11-månadersdag. Ska Hanna klå det?
Hanna och jag roade oss med veckohandligen idag och i den ena matbutiken stängde kassören kassan efter oss och innan han gick iväg därifrån så hjälpte han mig att plocka i varorna i kassarna. Vilken gentleman! Det är inte ofta man stöter på sådan nu för tiden.
I eftermiddag har vi varit hemma hos en god vän som har en son som är jämngammal med Jonathan. Vi har inte träffats sen innan jul nu. Men vad trevligt det var! Det är en människa som får mig på gott humör, så pass att jag har gått här och småtrallat för mig själv och det gör jag nog mest bara när jag är som mest tillfreds med livet. Vi bestämde att vi ska försöka komma iväg ibland och gå en promenad utan barn. Det låter himmelskt för en som undrar om hon kan gå utan att putta en barnvagn framför sig ;-) Barnen lekte och Jonathan ville inte åka hem.
Hanna kryper nu rätt så bra själv. Ibland fäller hon fortfarande ut stödbenet men det börjar alltmer likna en traditionell krypstil. Inte för att det spelar någon roll vilket. Nu börjar hon också vilja stå upp och försöka resa sig mot saker. Det ska bli så spännande att se när hon börjar gå. Storebror tog ju sina första steg dagen efter sin 11-månadersdag. Ska Hanna klå det?
Kommentarer
Trackback