God morgon!
För det är det idag - en helt underbar morgon. Jag har precis kommit hem från att ha lämnat Jonathan hos dagmamman. Solen skiner, luften är kall och klar och fåglarna kvittrar och även om man vet att det ännu kan smälla till och bli vinter igen så fylls man ändå av hopp om att det kommer att bli vår någongång. Vidare har jag en man som älskar mig och som jag älskar väldigt mycket och två underbara barn som för tillfället är relativt friska. Under promenaden till dagmamman såg vi dessutom tre ekorrar - fantastiskt vackra djur. Så jag har mycket att vara glad för idag!
Jag har under morgonen rannsakat mig själv och insett att jag kan ha kommit med pekpinnar vad det gäller kolhydrater och mat. Eftersom jag anser att man ska leva som man predikar så ber jag härmed om ursäkt i fall det är någon som känner sig ha fått en pekpinne av mig vad det gäller det. Jag ska anstränga mig till det yttersta så att det inte händer igen.
Vidare måste jag tacka bloggaren. De två senaste inläggen jag har gjort på den här bloggen har fått mina stackars hjärnceller, som ännu inte repat sig efter graviditeter och amning, att så sakteliga vakna till liv igen från sin slummer eftersom bloggaren har sett till att jag har börjat fundera på saker och leta lite på nätet efter fakta. Så tack!
Nu tycker jag att jag har agerat debattör tillräckligt mycket och tänker nu låta den här bloggen återgå till att vara det den är tänkt att vara, det vill säga en redogörelse för vad vi hittar på i familjen Krogh. Om någon anser mig vara en förälder som tillämpar skrikmetoder, skrikmetodernas vara eller inte vara var väl det som utlöste det hela från början, så ok tyck det då. Jag bryr mig faktiskt inte och tänker inte ödsla mer energi på att förklara mig. Så länge som jag kan se mig själv i spegel varje morgon med gott samvete och så länge som vår närmsta omgivning, de som känner oss och våra barn och träffar dem regelbundet, anser att barnen är harmoniska och glada barn så tänker jag köra mitt race.
Så kära läsare nu återgår vi till det normala igen. Jag ser ju på min statistik att någonting har hänt då antalet besökare ökade markant igår, men jag väljer faktiskt att lägga min energi på familjen som är det viktigaste jag har. Så nu ska jag gå och baka skorpor och koka lite aprikosmarmelad. Och eftersom det har blivit långa textinlägg på sistone så avslutar jag detta inlägg med en bild som togs igår när Flemming lekte med barnen samt två bilder från i förrgår då vi var på lekplatsen med barnen.
Hanna provar gungan för första gången och tyckte det var jätteroligt.
Jag har under morgonen rannsakat mig själv och insett att jag kan ha kommit med pekpinnar vad det gäller kolhydrater och mat. Eftersom jag anser att man ska leva som man predikar så ber jag härmed om ursäkt i fall det är någon som känner sig ha fått en pekpinne av mig vad det gäller det. Jag ska anstränga mig till det yttersta så att det inte händer igen.
Vidare måste jag tacka bloggaren. De två senaste inläggen jag har gjort på den här bloggen har fått mina stackars hjärnceller, som ännu inte repat sig efter graviditeter och amning, att så sakteliga vakna till liv igen från sin slummer eftersom bloggaren har sett till att jag har börjat fundera på saker och leta lite på nätet efter fakta. Så tack!
Nu tycker jag att jag har agerat debattör tillräckligt mycket och tänker nu låta den här bloggen återgå till att vara det den är tänkt att vara, det vill säga en redogörelse för vad vi hittar på i familjen Krogh. Om någon anser mig vara en förälder som tillämpar skrikmetoder, skrikmetodernas vara eller inte vara var väl det som utlöste det hela från början, så ok tyck det då. Jag bryr mig faktiskt inte och tänker inte ödsla mer energi på att förklara mig. Så länge som jag kan se mig själv i spegel varje morgon med gott samvete och så länge som vår närmsta omgivning, de som känner oss och våra barn och träffar dem regelbundet, anser att barnen är harmoniska och glada barn så tänker jag köra mitt race.
Så kära läsare nu återgår vi till det normala igen. Jag ser ju på min statistik att någonting har hänt då antalet besökare ökade markant igår, men jag väljer faktiskt att lägga min energi på familjen som är det viktigaste jag har. Så nu ska jag gå och baka skorpor och koka lite aprikosmarmelad. Och eftersom det har blivit långa textinlägg på sistone så avslutar jag detta inlägg med en bild som togs igår när Flemming lekte med barnen samt två bilder från i förrgår då vi var på lekplatsen med barnen.
Hanna provar gungan för första gången och tyckte det var jätteroligt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hanna är verkligen lik sin mor
Trackback