Kroghs vardagscirkus

Att få barn vänder ju upp och ner på tillvaron för de flesta föräldrar. För en del blir skillnaden på livet före barn och efter barn enormt stor, för andra inte fullt så stor. För oss blev den nog inte fullt så stor i och med att vi när vi fick Jonathan redan hade ansvar för 6 st hundar så bundenheten fanns där till viss del redan. Inte heller tillhör jag dem som är så värst intresserad av att shoppa så den försämrade ekonomin påverkade inte denna delen av livet så värst mycket. Men det finns ett antal saker som man tog för givna, som var självklara så att säga, innan vi fick barn:

SÖMN
Innan barnen var det självklart att man skulle få sova en hel natt utan att bli störd. Man kunde titta på en film på TV som kanske slutade ganska sent utan att bekymra sig om man skulle få sova tillräckligt inför nästa dag. Idag är det lyx att få sova en hel natt ostört. Det inträffar kanske två gånger om året och de gångerna vaknar man på morgonen och undrar om ungarna fortfarande lever. Det är lyx att titta på en film på kvällen eftersom man aldrig vet hur natten kommer att bli och därför väljer att gå och lägga sig när Bolibompa är slut. Det är lyx att själv bestämma när man ska stiga upp, att ligga och dra sig en stund på helgen och småprata med maken är absolut ingen självklarhet längre. Det är absolut lyx när vi bara är två i sängen och därmed också slipper att ligga på kanten och balansera och få en spark i rygg eller mage medan barnet sover som en kung i mitten.

HYGIEN
Innan barnen var det en självklarhet att få sätta sig på toaletten så länge som man behövde. Idag är det lyx om man får stänga toalettdörren om sig och skita ifred utan ett barn som undrar vad man gör eller som absolut vill komma in i badrummet just då.
Det är också lyx att få duscha utan att ha ett öga riktat mot barnet samtidigt som man försöker hålla duschmunstycket med ena handen och hålla igen dörren till duschkarbinen med den andra. Det är definitivt lyx att ha samma kläder en hel dag och när man tar av dem på kvällen så har de fortfarande varken matfläckar eller kräkfläckar. Inträffar i stort sett bara om man har rymt från barnen en hel dag.

MÅLTIDER:
Långa sköna helgfrukostar tillsammans med maken där vi pratade om allt och ingenting är just nu bara ett minne blott. Idag är det lyx om man hinner dricka upp teet och kasta i sig maten innan barnen pockar på uppmärksamhet.
Förr var det en självklarhet att få laga middagen ifred, idag får man vara glad om man bara snubblar en gång över barnet som hänger i byxbenet eller slår kullerbyttor på golvet, eller kör bobby car så det bara visslar om det.
Middag tillsammans med maken i lugn och ro är också det ett minne blott. Idag är det lyx om man får äta en middag utan bakgrundsmusiken bestående av ilskna skrik från en trött unge som bara vill gå och sova medans det andra barnet kastar besticken på golvet, matar hundarna och spiller ut mjölken.

STÄDNING
Förr räckte det med att putsa fönstrena ett par gånger om året. De förblev rätt rena länge förutom möjligen ett och annat nosavtryck på särskilt utsatta fönster. Idag är man lycklig om fönstrena håller sig rena från små söta handavtryck en dag. Att handfatet i badrummet skulle hålla sig rent åtminstone ett par dagar var förut en självklarhet. Idag är man glad om det fortfarande är rent en timme efter man städade det. Vidare förväntar man sig numera att hela vardagsrumsgolvet skall vara belamrat med leksaker, liksom golvet i lekrummet. Det är lyx om man inte hittar leksaker i sängen när man ska gå och lägga sig, ja barnleksaker i alla fall , eller ett sovande barn för den delen.

TID
Ja det har man inte mycket över sedan man fick barn. Idag är man glad om man lyckas klä på två barn kläder och ytterkläder och få ut dem i bilen och in med vagnen och packa skötväskan med allt som behövs och därtill göra sig någorlunda representabel och inte vara mer än 10 minuter försenad. De gånger man faktiskt är i tid känner man sig så duktigt att man vill ge sig själv en klapp på axeln.
Sen har vi ju det omtalade uttrycket egentid. Den tid man har som förälder att göra vad man vill och som var självklar innan man fick barn. Den tiden är idag en lyxvara utan dess like.

TV
Hmm vad är det? Dagarna då man bestämde själv vad man skulle se på tv eller över huvud taget hade tid att glo på tv är förbi. Nu rullar Lilla röda traktorn mer eller mindre konstant och vid 17.30 är det bolibompa som gäller.

Det jag saknar mest från livet innan barn är sömnen. Efter 2½ år med konstant sömnbrist så börjar man nu hallicunera om ett hotellrum, en helg, maken och jag. Att själv få bestämma när man ska stiga upp. Men som maken uttryckte det imorse - man säger att när barnen fyller 18 så får de bestämma själva, men det kanske är då som man som förälder får börja bestämma själv.

Men trots att de svarta ringarna och påsarna under ögonen känns permanenta och hjärnan går på halvfart, kläderna har kräkfläckar som inte går bort, huset blir stökigt fortare än vad jag hinner städa och man inte har så mycket tid med maken som man skulle önska så vill jag inte vara utan mina barn. Jag vill inte tillbaka till livet utan min familj. Kärleken till mina barn och min man och glädjen över att få dela deras vardag är så stor att den övervinner allt det man kanske har förlorat sedan de kom in i mitt liv. Och även om det känns som om barnen orsakar de grå håren som börjar bli allt fler så kompenseras det av den livsförlängande effekt som de har genom alla goda skratt som de ger oss och det är en förmån att få följa med i deras utveckling och att få se vad för personer de är och jag hoppas innerligt att jag och Flemming kommer att få vara med dem i deras, och ha dem i våra liv i väldigt många år framöver.
Kan man annat än älska dessa två juveler?


.