Avundsjuk
Ibland kan jag bli lite avundsjuk på min man som får gå iväg till jobbet på morgonen. Det jag är mest avundsjuk på egentligen, förutom att han får umgås med vuxna människor och vara Flemming och inte bara pappa en hel dag, är det faktum att han får gå på toaletten ifred. Ja men ibland ringer telefonen eller så kommer det någon och rycker i dörren hävdar han då till sitt försvar.
Ibland är det ju så att man skulle behöva få sitta i lugn och ro på toaletten och meditera en stund medans de grönskimrande gaserna bli allt tätare. Men är man hemma med småbarn ges det sällan någon chans till lugn och ro och gaserna sprids i hela huset eftersom dörren i allmänhet står på vid gavel.
Idag utspelade sig här följande scen. När Jonathan hade börjat äta lunch känner jag helt plötsligt att nu måste jag avvika härifrån varpå Jonathan börjar bli gnällig vid matbordet och han kan inte äta själv och sen vill han inte ha mer mat. Jag ber honom komma ut i badrummet så att jag kan hjälpa honom av med haklappen så att han kan tvätta av sig. Efter mycket övertalning kommer han i alla fall ut och då råkar det ju blåsa så pass ute att det hörs i fläkten i badrummet vilket han blir lite orolig över. Jag försöker förklara att det är bara vinden som blåser, det är inget farligt men han envisas med att han vill inte ha vinden. När jag för tredje gången försöker förklara att vinden kan man inte stänga av utan den gör som den vill så äntrar Hanna badrummet och propsar på att få sitta i knät. För husfridens skull får hon komma upp men vill genast ner och när hon kommer ner på golvet så vill hon upp igen allmedan Jonathan tjatar om att han inte vill ha vinden. Slutligen lyckas jag få Jonathan till att glömma vinden en stund, gör mig färdig på toaletten och får sedan byta Hannas bajsblöja.
Så till maken säger jag bara - telefonen kan man lämna på kontoret och rycker någon i dörren kan de uppsöka en annan toalett och du behöver minsann inte ha två kollegor med dig in på toaletten varav den ene ska sitta i ditt knä och den andra står bredvid med matrester runt munnen och tjatar om att han vill att det ska sluta blåsa.
Ibland är det ju så att man skulle behöva få sitta i lugn och ro på toaletten och meditera en stund medans de grönskimrande gaserna bli allt tätare. Men är man hemma med småbarn ges det sällan någon chans till lugn och ro och gaserna sprids i hela huset eftersom dörren i allmänhet står på vid gavel.
Idag utspelade sig här följande scen. När Jonathan hade börjat äta lunch känner jag helt plötsligt att nu måste jag avvika härifrån varpå Jonathan börjar bli gnällig vid matbordet och han kan inte äta själv och sen vill han inte ha mer mat. Jag ber honom komma ut i badrummet så att jag kan hjälpa honom av med haklappen så att han kan tvätta av sig. Efter mycket övertalning kommer han i alla fall ut och då råkar det ju blåsa så pass ute att det hörs i fläkten i badrummet vilket han blir lite orolig över. Jag försöker förklara att det är bara vinden som blåser, det är inget farligt men han envisas med att han vill inte ha vinden. När jag för tredje gången försöker förklara att vinden kan man inte stänga av utan den gör som den vill så äntrar Hanna badrummet och propsar på att få sitta i knät. För husfridens skull får hon komma upp men vill genast ner och när hon kommer ner på golvet så vill hon upp igen allmedan Jonathan tjatar om att han inte vill ha vinden. Slutligen lyckas jag få Jonathan till att glömma vinden en stund, gör mig färdig på toaletten och får sedan byta Hannas bajsblöja.
Så till maken säger jag bara - telefonen kan man lämna på kontoret och rycker någon i dörren kan de uppsöka en annan toalett och du behöver minsann inte ha två kollegor med dig in på toaletten varav den ene ska sitta i ditt knä och den andra står bredvid med matrester runt munnen och tjatar om att han vill att det ska sluta blåsa.
Kommentarer
Trackback