Kroghs vardagscirkus

Efter månader av funderande fattade jag nyligen beslutet att det var dags för Mimmi att vandra vidare till andra sidan regnbågsbron och igår morse åkte Flemming och jag till veterinären där hon fick somna in. Hon var nästan 14 år gammal och egentligen oförskämt pigg i kroppen. Men hon hörde dåligt, såg sämre och kändes allmänt otrygg. Så knoppen var inte med även om kroppen var det. Jag kände att vi inte kunde erbjuda henne ett bra liv längre. Dessutom var det gruff med jämna mellanrum mellan henne och kanske framförallt Aika. Mimmi var inte redo att kliva ner i rangordning ännu medan Aika tyckte att hon i många lägen betedde sig konstigt vilket resulterade i slagsmål. Så hellre än att hon skulle bli ihjälslagen och för att hon skulle få slippa känna sig otrygg så valde jag att låta henne få somna in. Men det är min själ inte lätt när hunden fortfarande är så pass pigg i kroppen trots ålder. Det är ett fruktansvärt jobbigt beslut att fatta men jag känner att det var rätt beslut för henne.
Men i och med det beslutet så är mitt liv med papillon troligen till ända. Den dagen jag köper en ny egen hund igen kommer det troligen att bli av en annan ras. Men det kommer nog att dröja ett bra tag innan jag känner att jag har tid med en ny hund.