Kroghs vardagscirkus

De här sötnosarna såg vi hemma hos mina föräldrar idag. Det är myskankungar.
 


Och här kommer en bild på undulatungen. Den är lite smutsig men vad annat kan man bli när man har vuxit upp i en jordhåla?

När man läsar handböcker om undulater så står det att för att de ska föröka sig så måste det vara en jämn temperatur i rummet och en jämn luftfuktighet samt en holk och så vidare. En av mina honor ute i voljären har helt enkelt tagit sig ner under cementplattorna och lagt äggen där nere. Under tiden hon har ruvat så har det varit minusgrader någon natt också. Eftersom jag är rädd att krossa vad som finns där under så vet jag inte hur många ägg eller hur många som har kläckts. Men en unge hade i alla fall klättrat upp idag. Så uppenbarligen klarar de av det utan holk och en viss temperatur. Fast det är klart förutsättningarna är väl bättre för att alla ägg ska kläckas med rätt temperatur och luftfuktighet ;)

Bild på ungen kommer senare men på följande film ses nog alla arter som jag har i voljären, dvs undulater, zebrafinkar, kakariki och nymfkakaduor (tidigare nymfparakiter).




Och på tal om fågelungar så såg vi de här sötnosarna hemma hos mina föräldrar förra helgen.




Sedan dess har det dessutom kläckts ett helt gäng med myskankor om någon skulle vilja ha sådana. Ser ut så här som vuxna och älskar "mördarsniglar"

Igår kom två små spöken på besök hos oss...

Efter månader av funderande fattade jag nyligen beslutet att det var dags för Mimmi att vandra vidare till andra sidan regnbågsbron och igår morse åkte Flemming och jag till veterinären där hon fick somna in. Hon var nästan 14 år gammal och egentligen oförskämt pigg i kroppen. Men hon hörde dåligt, såg sämre och kändes allmänt otrygg. Så knoppen var inte med även om kroppen var det. Jag kände att vi inte kunde erbjuda henne ett bra liv längre. Dessutom var det gruff med jämna mellanrum mellan henne och kanske framförallt Aika. Mimmi var inte redo att kliva ner i rangordning ännu medan Aika tyckte att hon i många lägen betedde sig konstigt vilket resulterade i slagsmål. Så hellre än att hon skulle bli ihjälslagen och för att hon skulle få slippa känna sig otrygg så valde jag att låta henne få somna in. Men det är min själ inte lätt när hunden fortfarande är så pass pigg i kroppen trots ålder. Det är ett fruktansvärt jobbigt beslut att fatta men jag känner att det var rätt beslut för henne.
Men i och med det beslutet så är mitt liv med papillon troligen till ända. Den dagen jag köper en ny egen hund igen kommer det troligen att bli av en annan ras. Men det kommer nog att dröja ett bra tag innan jag känner att jag har tid med en ny hund.

Förra lördagen styrde familjen Krogh kosan mot Ölands Djurpark. Jag har inte varit där sedan jag var barn trots att det ligger så pass nära. Det är bara djurparken som är öppen än så länge men det räckte gott till oss. Som vanligt när man besöker en djurpark så vill ju inte alltid alla djuren visa sig och några hägn var också stängda för reparation. Men jag tror nog att ungarna var rätt nöjda i alla fall. Fast när vi frågade Jonathan vad som hade varit bäst så svarade han att det roligaste var att dra Hanna i vagnen.


En massa fina djur såg vi ju förstås också. Här kommer ett urval av bilder: