Kroghs vardagscirkus

Nu har bloggen inte uppdaterats på en hel vecka och det beror väl mest på att det har varit en ganska jobbig vecka. I tisdags ringde nämligen pappa och berättade att hans moster Lillie hade blivit mycket sämre och i princip sängliggande. Vi har vetat sen i våras någon gång tror jag, att hon hade cancer i bukspottskörteln och sedan att den hade spridit sig i kroppen. Men nu höll hon alltså på att förlora kampen. Vi bestämde att vi skulle åka och hälsa på henne på torsdag eftermiddag. Mina syskon Jennie och Emil och Emils sambo Bella var och hälsade på henne på onsdagen.
På torsdagen följde även min farbror med till Lillie och hon var då väldigt trött och lite lullig på grund av morfinet. Men vi fick ju kontakt med henne och kunde prata lite och hon kände igen oss. Min lillebror Daniel och hans flickvän var sedan och hälsade på henne på kvällen.
Jag är så väldigt glad och tacksam för att vi åkte som vi gjorde för på fredagen var hon i stort sett inte kontaktbar och i fredags kväll förlorade hon så kampen mot cancern.

Lillie blev 78 år och var fortfarande väldigt pigg så det känns som om det var alldeles för tidigt. Hon är det närmsta en farmor som jag har kommit eftersom min farmor gick bort redan när pappa var 11 år. Jag kommer alltid att förknippa henne med Blomslätt, hennes sommarställe och föräldrahem som vi var mycket på när vi var barn, blommor och hennes blomsteräng, mjuk pepparkaka och vinbärssaft med mera. Det är en generation på min pappas sida som saknas nu men jag är tacksam för att det ändå gick fort så att hon slapp ligga och plågas.

Så Lillie - tack för att vi fick ha dig i våra liv och vi ses på andra sidan när min tid är slut.