Ibland har man tur :)
Synen som mötte oss imorse när vi vred på persiennen var inte roligt. Det hade snöat ordentligt under natten och hela gräsmattan var täckt av snö. Vart har våren tagit vägen egentligen? Men mycket av det har töat bort idag. Dock var det halt på vissa ställen imorse vilket Flemming kände av när han blev påkörd bakifrån efter att han hade lämnat Jonathan på Tallkotten. Men eftersom det var vid en korsning så var inte farten på den påkörande bilen så hög att det blev några skador som är värda att nämnas.
Klockan 07.30 rullade Hanna och jag in på parkeringen framför matbutiken i Lyckeby för att inhandla mat för en vecka. Jag blev jätteglad när jag faktiskt hittade en färdig tacokryddeblandning som inte innehåller några smakförstärkare eller andra konstiga medel som inte har i kryddor att göra.
Vi var även inne en sväng på Coop där jag inhandlade en ny, härligt röd tvättkorg. När jag kom hem kom jag på att denna tvättkorg fortfarande låg kvar i kundvagnen och blev så irriterad på mig själv och min tankspriddhet. Men jag lyckades få tag på telefnnumret till Coops kundtjänst och kvinnan som svarade var snäll och gick ut och kollade kundvagnen och otroligt nog låg tvättkorgen faktiskt kvar där. Det var en platt förpackning så den syntes inte så mycket och sen var tillströmningen av kunder inte så stor vid den tiden på förmiddagen. Gissa om jag blev glad :D
På slutspurten av bokrean hittade jag en bok om stora maskiner för det mycket trevliga priset 12.50 så den fick följa med hem till Jonathan och han blev så pass glad för boken att vi redan har läst den fyra gånger och nu är den med honom in i sängen.
Jag vet förresten inte hur många gånger jag fick sätta på strumporna på unga fröken Krogh när vi var iväg idag. Hon har kommit på att man kan ta av sig dem och då ska det ju göras så fort man bara kommer åt. Jag hann inte mer än sätta ner henne på golvet när vi kom hem förrän hon hade plockat av sig strumporna igen.
Jag trodde förresten att det var först när man blev gammal som man gick i barndom igen men det har helt plötsligt drabbat Jonathan. Idag hittade jag honom i Hannas lekstol och med hennes napp i munnen. Han som inte har haft napp på ett halvår nu. 
Lekstolen har nu åkt ut för Hanna behöver den inte längre. Hon älskar att krypa omkring på golvet och utforska och ställa sig upp mot allting.