På bättringsvägen
Framåt lunchtid igår började jag känna mig bättre igen. Febern var nog borta och det kvarstod mest lite förkylning och sviterna efter feber, det vill säga lite matt och yr emellanåt. Flemming började också känna sig bättre. Jonathan däremot fortsatte att ha hög feber och när den inte hade sjunkit efter tre timmars middagsvila så fick jag lov att pytsa i honom lite febernedsättande och det gjorde susen. Han piggnade till och åt ordentligt till middag och när han skulle lägga sig så hade han ingen feber alls.
Jonathan igår innan alvedonens verkan
Imorse vaknade Hanna sin vana trogen kl 5 varpå Flemming säger; Vilken natt jag har sovit som en stock. Hmm svarar jag, jag har sprungit som ett skållat troll jag mellan kl 21 och 01 vaknade Hanna till ungefär 1 gång i timmen och gnällde. Sen sov hon lugnt resten av natten. Fast det var väl inte mer än rättvist att Flemming skulle få sova ut ordentligt han hade ju sprungit natten innan.
Jonathan däremot sov som en stock ändå till kl 7 vilket är väldigt ovanligt för honom. Men när han kom upp var ena näsborren igenmurad av snor och båda ögonen varkladdiga på den stackaren. Han sitter just nu och äter och Hanna som nu har varit vaken i 3 timmar tröttnade på att vänta på honom så henne har jag lagt ut i vagnen i hopp om att hon somnar där. När Jonathan är färdig med sin frukost så ska vi gå ut en sväng med hundarna. Det frös på ute i natt så det är rimfrost på allting så det kan nog bli en vacker men småkylig promenad.
Hanna väntar på att storebror ska bli färdig med frukosten.