Kroghs vardagscirkus

Igår förmiddag begav Jonathan och jag oss in till Karlskrona med bussen. Det var inte första gången som Jonathan åkte buss, men sist var han så liten så det har han glömt. När vi väl satt på bussen så började den stackaren gråta och säga vill inte, vill inte. Jag funderade lite på vad jag skulle göra, men tänkte att vi testar och funkar det inte får vi hoppa av vid en hållplats längre fram och be Flemming komma och hämta oss. Men så fort bussen började köra så sa Jonathan med en nästan lite förvånad ton - inte farligt och vi kunde fortsätta ända in till centrum. När vi steg av och bussen körde vidare så började han nästan gråta för att bussen körde iväg.
Äventyret fortsatte med en fika på ett café och sedan skulle vi upp på andra våningen i en affär. När vi kom till rulltrappan tvärstannade han och sa åter vill inte vill inte. Nähä sa jag då får vi ta hissen då och så gick vi dit. Återigen hördes vill inte vill inte. Men då får vi ju ta rulltrappan då sa jag och lyfte upp honom i famnen och klev på rulltrappan. När vi kom upp så ville han bara åka rulltrappa istället. Det blev några turer till i ett annat shoppingcentrum eftersom vi skulle besöka en leksaksbutik också. Där inhandlades en leksaksmobiltelefon som nu är Jonathans fjärde stora kärlek. Han har den med sig i sängen i kväll.
Sen styrde vi kosan hemåt igen och hann inte så värst långt förrän Jonathan somnade på bussen.
Efter lunch så gick sedan far och son ut och åkte lite pulka i den fantastiska vädret.

Idag styrde hela familjen kosan mot Kalmar för ett besök på Ikea eftersom en matstol till Jonathan skulle inhandlas. Han börjar bli för stor för barnmatstolen nu. Sen blev det som vanligt lite annat smått och gott. Går det att åka till Ikea utan att handla något?
På vägen hem körde vi inom mina föräldrar där vi fick en kopp kaffe samt även träffa mina båda bröder.

Jag måste vidare tacka min kära svärmor för tipset om hur man får bort bladen från vitkålen utan att de går sönder. Det funkade mycket bra och kåldolmarna blev riktigt goda. Det var första gången jag gjorde kåldolmar men jag blev nöjd med dem och det blev några över som passar perfekt till middag när Flemming ska på möte i Danmark nästa gång.