Kroghs vardagscirkus

Nu ska jag gnälla av mig lite också. Hanna har verkligen inte varit sig själv idag. Grinig och pipplig med maten och inte velat vara annat än i famnen. När vi kom hem från mina föräldrar ikväll så har den stackarn 38,4 i temp. Inte så farligt mycket ,men jag vågar nästan sätta en hundring på att kopporna kommer snart. Jonathan i sin tur har varit en ängel hos mormor trots att han inte sov middag. Han sov riktigt bra inne hos mig i natt så han var väl rätt utvilad. Men när vi kom hem skulle jag natta honom och då bryter han ihop över lamporna på rummet. Eftersom han säger släck om både tänd och släck så lyckades jag ju inte klura ut vad han ville, så han lipade som sjutton. Så då fick jag ju sitta där en stund.

Sen skulle Hanna nattas och hon stönade och stånkade och grät och tog bröstet ,men släppte det igen och så höll hon på. Sen somnade hon en liten stund mot mina axel och vaknade sen igen lugn som en filbunke och åt som en häst, men hela proceduren tog en timme. Uppe på allt detta så har jag ont i halsen och hela kroppen känns öm som om jag håller på att bli sjuk och jag fryser lite också och då orkar man ju inte riktigt med sig själv, än mindre två störtgriniga barn. Typiskt nog så inträffar ju detta när den käre maken inte är hemma. Nu sover de båda lugnt i alla fall men jag undrar hur natten kommer att bli. Och inte är jag sugen på en omgång koppor till. Jag börjar ju bli så sällskapssjuk så jag klättrar på väggarna. Men Jonathan får ju i alla fall gå till Tallkotten imorgon och maken är ledig. Så nu var det slutgnällt.