Tiden räcker inte till

Hastigt och lustigt bestämde jag mi i augusti för att påbörja en universitetsutbildning till. Den här gången till Nordisk Master i Engelska med inriktning mot Undervisningen. Det här är en utbildning som jag har velat gå sedan jag först fick nys om den och det är alltså vad jag sysslar med om kvällarna nu. Kursen den här terminen har hitintills varit mycket intressant och lärorik.

I övrigt händer väl inget dramatiskt. Jonathan har hunnit fylla 4 år och igår fick han en försenad födelsedagspresent från oss, en cykel och han är i sjunde himlen och tycker att det är jättekul att cykla. Av kusinerna och mormor, morfar och mina syskon fick han bland annat en repstege och romerska ringar som hänger i taket på hans rum och de är både han och Hanna och klänger ganska mycket i.

Maken skjöt sig ett vildsvin för ett tag sedan så han var väl ganska lycklig han också då :)
Nu blir det ett par bilder och så ska jag återvända till mitt pluggande.



Utställningsdebut

Igår debuterade den tokiga terriern i utställningsringen. Det var en inofficiell utställning arrangerad av Karlshamns Hundungdom.
Den tokiga terriern var ensam i sin ras så att bli BIR-valp (BIR=Bäst i Rasen) var ju liksom ingen match. Hon lyckades till och med få ett HP=Hederspris. Men sjutton vet om hon hade lyckats med detta om det hade varit fler Tyska Jaktterrier där ;) För i ärlighetens namn har vi inte tränat så mycket och eftersom det nu är en ras med MYCKET jakt i så skulle skithunden bara gå och nosa och kunde inte gå riktigt överhuvudtaget. Detta var någon som domaren kommenterade med orden -du behöver träna henne mer så hon kan visa upp sig. Nähä-tycker du ;) 
Jaja hon är ju knappt 5 månader så vi skyller på det och så lägger vi oss i hårdträning inför nästa utställning vilken ligger ett par månader bort. Måste bara skaffa ett nytt utställningskoppel för det som jag har haft till mina papilloner var lite klent med en dragande hund ;)
Men trots att hon inte visade sina rörelser så fick hon en fin kritik:

Utmärkt typ och storlek. Feminint huvud med bra öron och uttryck.
 Korrekt vinklad fram och bak. Stark rygg, något sluttande kors.
Rör sig ok när hon vill. Utmärkt pälskondition och pälsstruktur.


Mobbing

Det pågår mobbing i min voljär. Förra sommaren tog jag hand om 4 stycken zebrafinkar som har fått flytta ut i voljären den här sommaren. Det är tre hanar och en hon aoch de är kullsyskon. De håller just nu på att försöka bygga sig ett bo på en regel i voljären. Det är ur regnsynpunkt inget bra ställe men jag låter dem hållas eftersom det är sysselsättning för dem i alla fall. Men de andra större fåglarna är med jämna mellanrum och förstör bobyggandet. Det avskräcker dock inte finkarna utan de fortsätter släpa upp grässtrån och annat som de hiitar i voljären.

Jonathan och Flemming befinner sig idag uppe på jaktmarken där det skulle fiskas kräftor,, grillas och snacka lite skit. De har fortfarande inte kommit hem utan hade väldigt trevligt. Flemming funderade till och med på om de skulle vaka lite på vildsvin.
Hanna och jag har således varit själva större delen av dagen men hon är i regel på bättre humör och sysselsätter sig bättre när hon inte har storebror att slåss med. Jag ska nog landa i soffan med en kopp thé nu och en film tror jag.

Slut på semestern

Ja så var då semestern slut för den här sommaren och det fina sommarvädret med den tror jag. Det är bara jag och den ena skolassistenten som jobbar denna veckan och vi har suttit och huttrat på varsin våning. Idag har dock solen tittat fram igen.
Det känns dock helt ok att vara tillbaka på jobbet igen och jag har hunnit med mycket planering och eleverna börjar inte förrän den 16 så jag lär hinna med lite till.
Barnen verkade ganska glada när de fick gå till dagis i måndags igen och det är ju skönt att de tycker det. Däremot är Hanna så trött att hon behöver sova middag där vilket hon har blåvägrat under hela semestern. Men frågan är om det är detta som gör att hon just nu är ovanligt svårlagd?

Just nu funderar jag på en vidareutbildning som jag väldigt gärna vill gå men kommer det att gå att kombinera med familj och jobb, det är frågan. Men det är en utbildning som jag så gärna vill gå och som kanske inte kommer att starta nästa höst...

Nähä dags att dejat tvättmaskinen.

Nätmammafika och grattis

Först av allt ett stort GRATTIS till mamma som fyller år idag. Hon ville egentligen inte fira sin födelsedag och visst att fira att man blivit ett år äldre är kanske inte så roligt, men man kan ju fira att man faktiskt har fått uppleva ett år till! Imorgon vankas det i vilket fall som kalas.

Idag har några utav mina goa nätmammor varit här och fikat med sina barn. Jag träffar dem alldeles för sällan nu mer, men det får vi se till att ändra på. I vilket fall som var det väldigt trevligt och barnen verkade ha roligt tillsammans, åtminstone lyckades de hitta på en massa bus ;)

Ikväll blir det cirkus för Jonathan och Flemming. Det är den lilla cirkusen Harlekin som gästar byhålan och vi tänkte att det kunde varit roligt för Jonathan att se i alla fall. Hanna får nog gå och lägga sig i stället så att hon orkar med morgonsdagens begivenheter och mamman ska nog bara njuta av lugnet ;)

Aika och lillhusse

Jag tror att Jonathan verkligen gillar att ha en hund som gärna busar med honom. De andra två hundarna som vi har var ju här innan Jonathan gjorde entré i cirkus Krogh så det kan vara det som gör att de inte tycker att han är så rolig. Ok han har inte varit helt snäll mot dem heller ;)

Men Aika hon uppskattar allt som oftast lillhusses påhitt och kan faktiskt tänka sig att vila lite i hans knä i soffan också och det tycker Jonathan är jättemysigt.


Jag måste också säga att hon är fantastiskt tålig med honom och Hanna. Fast visst säger hon ifrån när hon tröttnar på dem. Hon var dock ganska billig häromkvällen när hon roade sig med att gräva upp det jag precis hade planterat i krukan på altanen. För att inte tala om när hon badade i barnens badbalja och sedan gick direkt och rullade sig i sågspånen som Flemming hade lämnat kvar på altanen.

Fågelhuset

Igår stod en tur med barnens morfar på schemat. Mina föräldrar har skaffat sig myskankor för att bli av med mördarsniglarna i trädgården och far min behövde lite inspiration för dammbygge och vinterboning. Så vi styrde kosan till Stjärnås Djur och Fjäder som ligger i Fagerhult mitt emellan Kosta och Lessebo. Väl där fick vi en liten guidad rundvandring bland alla djuren. De har inte bara fåglar utan också kaniner, marsvin, grisar, getter, ormar, marsvin, igelkottar och jordekorrar. Jag har säkert glömt något djur också :) 
Men det de är allra störst på är ju fåglarna. Men vilket oljud det blir inne i fågelhuset med så många fåglar som skränar ochh kvittrar ;) Och det finns så många vackra fåglar så att man nästan dreglar lika mycket som i en godisbutik ;) Den mycket personliga servicen + att man verkligen inte känner ett köptvång gör att jag gärna återvänder dit och det blir nog ett besök nästa sommar också. Tyvärr kan man ju inte ha hur många fåglar som helst i voljären och inte heller vilka arter som helst ihop.

Jag hittade en stilig undulathane som fick följa med oss hem den här gången och han verkar ha funnit sig tillrätta i flocken med en gång. Han flög ur sin lilla kartong och upp på en gren där han satte sig att kvittra och ett par av de andra unudlaterna blev genast nyfikan på denna snygga herre. Färgen är nästan limegrön så det blev en färgklick bland mina mestadels vita undulater.

Idag skulle dagen har bjudit ett besök hos kusinerna men det blev av olika anledningar inställt så vad vi ska göra idag vet vi inte ännu. Vi behöver underhållning eftersom båda barnen har sovit väldigt dåligt inatt och föräldrarna därmed är ganska trötta...vilket också barnen borde vara...

Höstrusk

Almanackan säger 25 juli idag men ute råder det rena höstvädret, för att inte tala om vädret igår, det var rena höststormen. Tanken var att far min skulle vara barnvakt igår medan mamma och jag åkte och plockade hallon men de tankarna fick skrinläggas eftersom regnet fullkomligen vräkte ner och det blåste storm. Men barnen och jag satte oss i bilen i alla fall och körde upp till Kalmar för att springa igenom IKEA en snabbis och införskaffa en kudde till Flemming. Hanna har nämligen fått för sig att hon ska sova på pappas kudde eller inte sova alls. Hon har nu slutat med nappen och ganska kort därefter fick hon hög feber i några dagar och var som bortbytt. Gnällig och klängig till max även efter att febern var borta. Hon skulle bara sova i pappas säng och sedan blev det pappas kudde. Så det fick helt enkelt bli en ny kudde till pappa ;)
Efter IKEA bar det av till Netonnet där en ny dator införskaffades till mig då den gamla har blivit något så vansinnigt slö och det blev inte bättre av att alla foton togs bort och lite annat trixande så jag kostade på mig en ny. Den gamla var ändå närmare 4 år nu.
Efter denna shopping bjöds det på pannkakor hemma hos mamma och pappa och det satt som en smäck i volangerna.

Flemming hade under tiden roat sig med att åka ned till vildsvinshägnet i Fredskogs Hundcenter utanför Hässleholm för att Ixa återigen skulle få pröva på att jaga vildsvin. Han har ju trott att hon var rädd för dem men ett tidigare besök i hägnet visade på motsatsen och nu handlar det nog mest om att hon ska förstå att de ska jagas också ;)


I övrigt så är min semester snart slut. Jag har en vecka kvar och även om jag inte är en älskare av värme så är +13 grader i juli månad lite för lite även för mig så jag hoppas på några grader till och lite mer sol nästa vecka. Men det är i-landsproblem.

Tidigare i veckan var jag och barnen i Wämöparken. Parken firade nyligen 100 år och har fått en ansiktslyftning och blivit riktigt fin. Vi hade lunchen med oss och hittade ett fint lite bord att fika vid.
Nästa vecka bjuder på födelsedagsfirande och troligen en utflykt till Stjärnås fågelbutik. Men det blir troligen inga fåglar med hem för min del den här gången ;)



Aika växer så det knakar och den uttalade vattenpassion som rasen ska ha finns även hos henne; hon var bara tvungen till att provsmaka badskummet. Barnens badbalja utomhus har hon redansvalkat sig i ett antal gånger.


Och Mimmi har hunnit fylla 13 år. Men det märks att hon börjar bli gammal nu. Hon sover bort stora delar av dagen. Fast stundtals kan hon fara runt som en valp i trädgården.

2, 8 & 9 år

Idag fyller vår lilla tös 2 år och dagen har firats med lite paket, lite lek på dagis och sedan fika på princessbakelse och på Hannas begäran avslutade vi sedan med att grilla korv. Det stora kalaset för morföräldrar och kusiner kommer vi att ha den 12:e då vi även firar min födelsedag.


Idag har Flemming och jag även varit tillsammans i 9 år och förlovade i 8 år.

Mors dag

Regnet står som spön i backen här 'pau' Jämjö ikväll och det blåser ganska mycket. Så har vädret varit hela dagen idag.
Flemming har nu börjat jobba lite igen, fast han jobbade en hel del förra veckan också när han egentligen skulle vara ledig med Aika.

I fredags hade han och barnen lite grillfest här hemma medan jag slet på jobbet. Då fick Hanna och Jonathan duka på sitt bord med plasttallrikar och annat och så satt de där alla tre och åt grillad korv. Efter det pratar Hanna mycket om att grilla korv.


I lrödags hade vi lite ärenden inne i Lyckeby och beslutade oss då för att Hanna skulle få sin födelsdagspresent från oss lite för tidigt. Hon fyller ju två på onsdag den 2/6. Så vi var och köpte en dockvagn till henne. Först blev hon lite arg för hon ville själv sitta i den men sen bäddades dockan ner.


Igår söndag var det mors dag här i Sverige och medan Flemming och Aika styrde kosan mot grytträning där de skulle vara åskådare så körde jag och barnen upp till Örarevet utanför Söderåkra där vi mötte upp mina föräldrar och syskon för att grilla lite. Jag trodde att jag skulle få springa som ett skållat troll med tanke på närheten till vatten men juvelerna var faktiskt riktigt duktiga. Jonathan och kusin Hugo roade sig väl visserligen mest med att kissa ikapp mot diverse träd men de höll sig i alla fall från sjön ;)

Jonathan och Hugo busar med mormor.



Jonna mumsar tårta


Danne och hans knähund Fia


Jag avslutar med ett foto på prinsessan på ärten:


Börjar tuffa till sig

Jag är just nu upp över öronen förälskad i den lilla vandalen här hemma ;) Det ska bli så otroligt spännande att se vad det blir för hund utav Aika men just nu är hon ju bara så otroligt charmig och valpig. Barnen älskar henne också och vill gärna leka med henne och kela med henne. Så pass att vi måste säga till dem att låta henne vara ifred. Hon är dock väldigt tålig och vill gärna leka med dem också ibland som synes på följande bild ;)
Eller också har hon nedlagt sitt första byte...

Idag har hon visst lärt sig hoppa upp i soffan och när jag kom hem från jobbet satt Jonathan stolt som en tupp i soffan med en sovande valp i knät. Hon har också börjat känna sig ännu mer hemmastadd för nu skäller hon tillbaka på Ixa och de hade något av en tävling om vem som kunde skälla högst förut.
Lite koppelträning har vi också hunnit med idag.


Ikväll när Jonathan skulle göra sig i ordning för sängen ikväll var han och Flemming oense om någonting varpå Jonathan häver ur sig att han ska köpa en ny pappa i gubbaffären. Var får de allt ifrån??

Första dygnet

Det var lite gnäll i buren igår när vi gick och lade oss men natten var ändå lugn men endast ett besök ut i trädgården då det lilla knytet var därtill nödd och tvungen.
dagen idag har vi tagit som den har kommit. Jonathan och jag var och handlade lite mat och nya gummistövlar till pojken. Han sliter gummistövlar som bara den så nu blev det dyrare märkesstövlar i förhoppningen att de ska hålla bättre.

Aika har varvat lek med sömn och mat precis som valpar brukar göra och hon verkar ha kommit in i flocken bra. Barnen tycker ju att det är jättespännande och vill gärna klappa och kela så ibland får vi säga stopp.
Eftermiddagen har tillbringats ute då det har varit skönt men ganska mulet väder och Aika har utforskat trädgården och fått de för valpar typiska "tokspelen" då de barar rusar runt som stollar.

Här Mia och Andreas kommer lite bilder ;)


Sover som en stock i husses famn.




Fullt ös, medvetslös med andra ord.

Tropikariet, fågelparken och Aika

Strax efter kl 8 igår morse satte vi oss alla fyra i bilen och styrde kosan mot Helsingborg. Väl där började vi med ett besök på Tropikariet. Mest imponerande där var det så kallade hajrevet som de hade byggt upp nere i källaren. Inte så stort men väldigt fint gjort och innehållande en del väldigt vackra fiskar och någon med lite mer udda utseende.

En av hajarna.

Korallrev och fiskar


En lite mer udda fisk - en igelkottsfisk

Efter hajrevet bekantade vi oss med lite  olika små apor som rörde sig fritt bland besökarna.


Jag tror att barnen först tyckte att det var lite läskigt men sen blev det nog lite spännande också.

I nästa rum hittade vi sedan lemurer som också rörde sig fritt bland besökarna, fast just när vi var där så var det nog dags för middagsvilan.




Vi såg även en afrikansk trubbnoskrokodil, diverse ormar och andra småkryp. Ormarna brydde sig barnen inte så värst mycket om för de låg ju mest stilla, utan det som lockade mest var ju aporna och hajrevet. Tropikariet var fint uppbyggt och befinner man sig i Helsingborg så är det värt ett besök men att köra 22 mil för att bara besöka det är inte riktigt värt pengarna. Så efter ett besök på McDonalds så fortsatte vi till Fågelparken som ligger i Påarp en liten bit utanför Helsingborg.

Här fick barnen klappa kaniner och även getter, men det vågade de inte. Sedan tittade vi på en massa olika fåglar som ju jag gillar. Men barnen tyckte nog det roligaste var de kakaduor som sa god dag, god dag och och hej.
I fågelparken finns även ett orangeri med fjärilar, men det missade vi. Och sedan ska det finnas ekorrar av olika slag men dem såg vi inte. Däremot såg vi kängururna och som sagt diverse olika fåglar och ännu fler lemurer.
 




En jättefin park men tråkigt att det inte fanns några ekorrar att se och att en del av voljärerna var tomma. Men det var också första öppna dagen igår så det finns ju stora chanser till förbättring.

Efter det besöket återstod ju vad som blev dagens höjdpunkt för Flemming, nämligen att åka och hämta hem Aika som vår tyska jaktterriervalp kallas.

Dock fastnade vi i en 45 minuter lång bilkö så han fick vänta extra länge innan vi slutligen kom fram till kennel Terra Venator utanför Bräkne Hoby. Efter en god fika, trelig pratstund som vanligt med Andreas och Mia och pappersexercis med mera så packade vi åter in oss i bilen men nu hade jag en liten hundvalp i knät.

När vi körde ut från gårdsplanen darrade den lilla kroppen lite av spänning men sedan slappnade hon av allt med och tittade sig nyfiket omkring. I höjd med Guö värdshus sov hon i min famn. Så resan hem gick fantastiskt bra.
Väl hemma var väl Ixa och Mimmi inte så imponerade utan fräste ifrån och talade om för Aika vilken hennes plats i flocken är, åtminstone just nu.
När barnen hade lagt sig lade sig lugnet över det Kroghska hushållet och Aika somnade på husses fot.


Ny familjemedlem

I tisdags kväll var Flemming och jag nere på kennel Terra Venator för att välja vilken av tikarna som ska bli vår nya familjemedlem. Rasen är alltså Tysk Jaktterrier vilken är en helt ny bekantskap för oss båda. Vi hade två tikar att välja mellan och det var inte lätt. Men vi gjorde vårt val där på köksgolvet för att sedan ändra oss helt när vi såg valparna ute i trädgården. Den vi till slut valde trodde även uppfödarna var den som skulle passa oss bäst. 
Så på lördag åker vi åter dit och hämtar hem Terra Venator Agata som här kommer att kallas för Aika.
 

Till Minne

Ett av de jobbigaste besluten som man ibland måste fatta som hundägare är att beslutet att avliva hunden. Beslutet kan vara lite lättare att fatta när man ser att hunden har fysiskt ont så som min hane Mark som jag fick ta bort för snart tre år sedan. Han hade haft problem med ryggen i många år, men en helg blev han helt plötsligt karpryggad och skrek bara man tittade på honom. Jag anade redan när jag ringde jourveterinären hur det hela skulle sluta. Veterinären var helt underbar och sa att visst kan vi pröva att ge honom en massiv dos kortison, men jag kände själv att jag ville inte låta Mark plågas mer, det var helt enkelt dags.

Men beslutet är väldigt mycket svårare att fatta när man bara misstänker att hunden så att säga är sjuk i själen, inte mår bra psykiskt och inte verkar ha någon livsglädje. Jag anser att man som hundägare har skyldighet att se till att hunden har ett värdigt liv och livsglädje. Därför har beslutet att ta bort Linus vuxit fram under en längre tid nu, helt enkelt därför att Linus inte verkade leva utan bara existera. Han var rädd för barnen och hade börjat nafsa dem , rädd för smällar, ville inte att man skulle ta i honom, ville inte gå ut och gå när det var mörkt ute, och vågade ofta inte äta sin mat om barnen var vakna. Det är inget liv för en hund. Så efter en lång tids funderande fattade jag beslutet att det var dags för honom att få fortsätta till ett bättre ställe. Det har han fått göra idag och fy tusan va jobbigt det är. Döden är så fruktansvärt definitiv. Men på sätt och vis är det också en fantastisk förmån som man har som djurägare - att faktiskt kunna hjälpa djuret att få slut på lidandet. Jag har i mitt arbetsliv stött på gamla människor som också har tappat livslusten och inget hellre vill än att få somna in. Men dessa tvingas fortsätta i alla fall...

Vi hade fått en tablett med lite ångestdämpande och avlappnande medicin av veterinären och den här fick han när han låg bredvid mig i soffan en knapp halvtimme innan vi skulle åka. Helt plötsligt när jag sitter och smeker hans huvud så vänder han upp magen och vill bli kliad där. Jag kan helt ärligt inte komma ihåg när detta hände senast och även om tårarna rann så kändes det samtidigt som om jag hade fattat rätt beslut eftersom det då blev ganska tydligt att han inte alls mådde bra. Kanske också att man kände ett stygn av dåligt samvete att man inte hade gjort något tidigare. Efter ytterligare en dos lugnande hos veterinären så vandrade han vidare i stort sett så fort han fick den sista sprutan. Ett lugnt slut.


Sjöfjärilens Zane 990401-100421


Det finns en dikt som på svenska heter Regnbågsbron som går så här:

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...


Författare okänd...

Jag tillhör dem som tror att det inte bara tar slut när man dör utan att man fortsätter någon annanstans. I mitt inre ser jag därför Linus som nu är trygg och frisk och som återigen hälsar på sin far Mark. Sedan springer han iväg och nosar över ängarna med öronen bakåt och vinden fladdrande i svansen, precis som han gjorde på fältet idag innan vi åkte till veterinären. Äntligen lycklig igen och en dag när min tid här är slut så kommer vi att träffas igen.


Gräsänka igen men tillbaka på banan

Gissa vem som ramlade dit och blev sjuk i söndags eftermiddag. Började känna mig småseg efter lunch och efter mycket övervägande bestämde jag mig för att hoppa över kvällens gympapass och tur var väl det eftersom halsont och feber slog till lite senare.
Så måndag och tisdag har jag jobbat hemifrån för att inte smitta mina kollegor. Eleverna har sportlov denna vecka så därför funkade det att göra så. Idag är jag tillbaka på banan igen och har varit på jobbet. Ont i halsen har jag fortfarande men febern är borta iallafall. Har väl i och för sig inte mycket val heller eftersom maken nu är på väg till Malmö för att sedan flyga till Tyskland imorgon bitti. Han förväntad komma hem sent imorgon kväll.

Barnen sover nu och jag ska ta och äta lite grillad kyckling och titta på en riktig klassiker - Dirty Dancing. Vet inte hur många gånger jag har sett den men den känns lagom som avkoppling ikväll. Passar på att jobba på min engelska också under tiden ;).
Jag såg förresten Marley and Me häromkvällen och jisses vad jag bölade. Jag undrar om jag någonsin har gråtit så mycket till en film. Men det berodde nog på att man verkligen vet hur det känns att fatta beslutet om att ta bort en hund.


Dags för VAB

Igår vid lunchtid ringde de från dagis och berättade att Jonathan var sjuk och hade feber och var väldigt trött. Eftersom Flemming då befann sig på kundmöte i Storbritannien så var det bara till att ställa in lektionerna för båda torsdag och fredag och åka hem. Ja pigg var han inte utan somnade i soffan en stund, vaknade och gick sedan och lade sig och sov en stund till. Sen var han vaken en lång stund och tittade på TV.
Efter ett tag började han krångla lite och det hela slutade med att han kräktes. Jag hann som tur var få den kränkande delen av kroppen utanför sängen så allt kom på golvet.

Idag är han pigg som en mört. Ingen feber och inga mer kräkningar.

Flemming kommer hem ikväll efter att ha varit iväg sedan i tisdags morse och jag tror att barnen och jag längtar ungefär lika mycket efter honom ;) Fast vi kommer bara att mötas i dörren för jag ska enligt planerna in till Karlskrona och äta middag med nätmammorna vilket ska bli väldigt trevligt.

I övrigt har det varit lite kaosartat på jobbet vilket har resulterat att min tjänstgöringsgrad resten av terminen kommer att vara 90% istället för 75. Men det blir nog bra. Nästa vecka är det sportlov men jag jobbar och det ska bli skönt att hinna beta av lite rättning och kanske hinna med lite planering också.

Mer snö har det också kommit. Denna vinter har verkligen varit snörik. Och mer ska det visst komma. Är helt ärligt liiite trött på snö nu...
Nu ska vi strax äta lite mellanmål här. Men först lite nya bilder:





Jonathans första huvudfoting





Dags för rappport kanske?

Jaha vad har då hänt sedan sista rapporteringen?
Ja jag jobbar fortfarande lika mycket och ser nu fram emot slutet av månaden då mitt extrajobb med kontrollrättningen av nationella prov är slut. Det är ändå 5 timmar i veckan som jag lägger på det.

Idag börjar jag inte förrän klockan 10 men tisdagar är väldigt intensiva med 2 x 2 timmars lektion på varandra, tätt följt av möte. Så jag slutar klockan 17 och då är det hem och äta lite samt natta barn innan jag ska på gympan (skivstångspass) mellan 19-20. Sen blir det väl kanske lite mer jobb om jag orkar. Jag ligger just nu efter med rättningen av inlämnade uppgifter.

Båda barnen har fått spruta nummer två av svininfluensesprutan och ingen av dem reagerade på den den här gången heller.

I söndags eftermiddag bytte vi Hannas spjälsäng mot en vanlig juniorsäng. Det stackars barnet såg ut som en fågelholk med hakan nere vid knäna när hon kom in på sitt rum och såg att pappa höll på att plocka isär hennes säng. Första kvällen snyftade hon lite i sängen - det kändes väl väldigt ovant - men hon låg kvar och somnade till slut. Igår kväll somnade hon ganska fort och har legat kvar så snällt hela natten. Återstår att se när flickebarnet kopplar att hon faktiskt kan gå ur sängen när hon vill.

Vintern kan vi i alla fall inte klaga på i år. Nu har snön legat i över en månad och fylls på med jämna mellarum. Igår töade det dock ganska ordentligt samtidigt som det snöade så det blev rejält blött och slaskigt. När jag körde från jobbet låg en av stadsbussarna i diket och just då var man ju tacksam för att man inte åkte buss. Sen är jag fullt medveten om att det är fullt möjligt att jag kör av vägen någon gång i livet också. Nu var det väl inte vädret som orsakade bussolyckan utan något tekniskt fel.

I övrigt så hinns det inte med så mycket mer än jobb och hushållssysslor i det Kroghska hushållet just nu. Nu ska jag försöka hinnat med lite kontrollrättningen innan jag ska lämna barnen.

Jo då vi lever ;)

Idag är det 14 dagar sedan jag började mitt nya jobb. Eftersom jag har 5 olika kurser dvs 3 klasser som går på skolan + två kurser på distans så har jag att göra. Dessa kurser ska ju planeras upp från scratch så det tar sin lilla tid samtidigt som det är mycket detaljer runt omkring som inte riktigt fungerar än så länge.
Men nu börjar jag kännna att jag kanske håller på att få lite styr på det i alla fall. Men det är en utmaning att planera lektioner där man har allt ifrån de som inte har läst engelska på 15-20 år till de som inte har bott så länge i Sverige till de som enbart är där för att få ett högre betyg.

I vilket fall som så trivs jag väldigt bra och det ger en annan trygghet i planeringen när man känner att man kommer ha nytta av det även nästa termin och terminen därefter. Att man förhoppningsvis ska få vara kvar på samma ställe ett tag nu.

Så förutom jobb händer inte så mycket för min del. Jonathan har varit hos tandläkaren idag och han var så duktig och satt själv i stolen. Han tyckte att det var lite läskigt när stolen började röra på sig men han gapade jätteduktigt och lät tandläkaren titta på tänderna. En eloge också till tandläkaren som var väldigt lugn och pedagogisk. Tänderna så fina ut, inga tandtroll och borstningen fick godkänt. Däremot har han fortfarande en tendens till underbett men det är inget som de gör något åt nu mer än att hålla koll på det så att det inte blir värre.
Nu får vi snart lite besök.

En dejlig jul i Danmark

Dan före dopparedagen, alltså den 23 packade vi kl 03.30 in vårt pick och pack i bilen och styrde kosan mot Ringköbing på väskusten på Jylland. Julen skullle nämligen firas ihop med farmor Mona, farfar Kristian (Flemmings mamma och hennes man), faster Kirsten och kusin Benjamin. Bilresan gick bra förutom att Hanna kräktes 3 mil innan vi var framme. Men vi hade turen att allt hamnade på henne och bilstolen och inte i hyrbilen. Dock fick vi ju sitta den sista biten i ångorna ;)

Så kom då julaftons morgon och dagen till ära pyntade pappa Hannas napp med rött band ;)


För att väntan på tomten inte skulle bli alltför lång fick barnen varsin paket redan efter lunchen.

Jonathan fick en radiostyrd bil...
 
Och Hanna fick en djursalong.
Innan eftermiddagskaffet gick jag och Kirsten ut på en promenad i Ringköbing - jag började allvarligt fundera på om vi någonsin skulle hitta tillbaka igen men det gjorde vi lagom till kaffet :)
Även i Danmark har man Kalle Anka på julafton fast vid kl 16 och med lite andra filmsnuttar än vad vi har här. Väntan på tomten fortsatte och middagen serverades i form av anka med potatis, sockerbrynt potatis, sås och diverse andra tillbehör. Sen kom tomten med paket till barnen. Jonathan var modig i år och vågade till och med krama tomten medan Hanna var lite mer storögt avvaktande.


När barnen hade lagt sig för natten tändes julgranen och även vi vuxna fick lite julklappar.


På juldagen åkte vi hem till farfar Sven och farmor Ann (Flemmings pappa och hans fru) och åt jullunch. Jag tror att Jonathan faktiskt kom ihåg när vi var på besök där i somras för han var på väg att stega in i rummet med alla troféerna tillsammans med sitt lilla plastgevär som han fick i julklapp. Han skulle nämligen panga alla djuren, om nu farfar Sven inte hade gjort det ordentligt när han sköt djuret till att börja med ;). Vi spenderade några trevliga timmar tillsammans med dem innan barnen blev "oregerliga" och mest skulle springa fram och tillbaka.

På Annandagen fyllde Flemming år och Jonathan var lite bekymrad för att han inte fick tårta på sitt kalas. På kvällen skulle det komma ett antal gäster på middag så vi höll oss ur vägen en lite stund och åkta och handlade en liten tårta och lite presenter till hundvakterna.
Så kom då alla gästerna och trots att det var ett väldans liv på kvällen så somnade barnen ganska snabbt.

Resan hem tog 8 timmar och inkluderade Jonathans första stopp på McDonalds. Det regnade mest hela vägen så vi bestämdes oss för att äta lunch där och spara smörgåsarna vi hade med oss till vi kom hem istället. Trots att de var vakna ganska mycket på hemvägen så gick resan ändå väldigt bra.
Vi tackar er alla i Danmark för en mycket trevlig jul!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg