Kroghs vardagscirkus

Det har blivit mycket jobb denna vecka. Jag har varit på praktikplatsen måndag-onsdag samt lördag-söndag och på Hammarbygården och Annagården torsdag-fredag så det är i princip 7 dagars jobb denna vecka och imorgon är det på det igen med jobb på Annagården. Men vad gör man inte för att få in lite kosing ;)

Min praktik i hemtjänsten är nu slut och  jag har fått så fina vitsord från personalen och en av damerna vi hjälper sa idag att jag nog kommer att bli bra på det här för jag har det rätta lugnet och det värmer ju att höra det från en av de gamla också. Jag hade med mig en blomma till personalen idag och så smaskade vi på en riktigt god kladdkaka. Jag fick en blomma tillbaka av dem också :). Nu är det bara till att hoppas att jag får lite timmar där också så att man inte hinner glömma allt man lärt sig.
Nästa vecka har vi det första provet på utbildningen vilket ska bli lite intressant ;) och sedan börjar den medicinska grundkursen.

Flemming är väl lite ledsen över att det inte blev någon jakt för hans del denna vecka eftersom han har fått vara hemma med barnen. Men nästa helg hoppas han på att få komma ut i skogen igen.
Ungarna har visst varit som solsken hela dagen och lekt fint tillsammans. Tvärtemot vad det var i fredags då det mest var gnäll och kläng. Hanna verkar ha gått igenom en period av separationsångest då hon har börjat gråta så fort man har försvuniit ur synhåll. Nu hoppas vi att den perioden är avklarad!

Annars har det väl inte hänt så mycket den här veckan...jag hoppas att nästa blir lite lugnare så att jag hinner uppdatera bloggen lite oftare och kanske få dit några nya foton :) Nu hägrar tvättsortering och sedan soffan och göra minsta möjliga så att man orkar jobba igen imorgon ;)

Näst sista veckan av praktiken i hemtjänsten har nu passerat. Häromdagen blev jag på morgonen skickad själv till en av tanterna. Hon bor i ett av hyreshusen i Jämjö och jag hade inte riktigt koll på vilket utav husen så jag var inne i några olika portar innan jag hittade rätt namn och bad en bön att nyckeln skulle passa i låset när jag hade ringt på dörren. Det gjorde den och allt gick bra.

I söndags blev jag inringd till en avdelning som jag inte har varit på tidigare och det är ju alltid lite jobbigt eftersom man inte har en aning om deras rutiner. Dessutom har den avdelningens personal inget gott rykte. Men det gick bra och personalen som jobbade den dagen var väldigt trevlig. Jag har insett att det finns en fördel med att vara timvikarie och det är att man inte är hela tiden på samma ställe. Att jobba dag ut och dag in på samma avdelning på ett boende är psykiskt påfrestande ibland. Det är väl det som också är det sköna med hemtjänsten, att man kommer ifrån vårdtagarna när man sätter sig i bilen plus att de är så mycket piggare där än på ett boende.
Men i vilket fall som så känns mitt val att utbilda mig till undersköterska väldigt rätt och jag trivs så bra med jobbet.


Syskonen Krogh idag.

Idag har jag varit i Ronneby och träffat Anna. Det var länge sedan nu så vi hade en del att prata om och för en gångs skull träffades vi utan barn. Det var väldigt skönt att få sitta ner och dricka en kopp kaffe och prata utan någon som störde hela tiden. Efter det blev det lite veckohandling och inköp av fleecefodrade regnkläder till barnen samt en vinteroverall till Jonathan. Nu behöver han bara stövlar och så ska han väl vara rustad för vintern.

Imorgon är det jakt som gäller för Flemming och jag ska en sväng till mitt sommarjobb. De var intresserade av att beställa fler änglar så jag ska ta med min smyckeslåda dit. Nästa vecka ska jag dit och jobba en kväll och det ser jag verkligen fram emot.

En slocknad i hjälte i kväll framför barnprogrammen på TV.

En far gick förbi sin sons rum och förvånades över att se att det var så fint städat och att sängen var bäddad. Så fick han syn på ett kuvert som låg på kudden, adresserat till 'Far'. Med onda aningar och nervösa händer öppnade han kuvertet och läste brevet från sin enda son:

 'Kära Far!
Det är med stor sorg jag måste skriva till dig. Jag var tvungen att sticka med min flickvän, för jag ville undgå en scen med Mor och dig.
Jag vet att du och Mor fortfarande tar mig för ett barn, men Far, jag är alltså 17 år gammal och jag vet hur jag skall ta vara på míg själv.

Jag har funnit äkta kärlek tillsammans med Susanne, och hon är bara så söt. Men jag vet att du skulle aldrig vilja ha henne med på familjekort på grund av piercingarna, tatueringarna och hennes inte så fina kläder och för att hon är så mycket äldre än mig. Också för att hon har fem barn, varav hennes yngsta dotter är i min ålder.

 Men det är inte bara förälskelse. Far, hon är gravid med tvillingar! Susanne säger att vi kommer att bli väldigt lyckliga tillsammans. Susanne bor i en campingvagn ute i skogen, och hon har tillräckligt med ved för att hålla oss varma över vintern.

 Vi delar så många drömmar om framtiden. Far, hon säger att hon ska köpa massa dataspel till mig. Susanne älskar barn. Alla hennes barn har olika pappor, men hon säger att med mig är det annorlunda. Far, jag vet att vi kommer att vara tillsammans för alltid. Susanne säger att jag är mycket mera man än de äldre killarna hon har varit tillsammans med. Är inte det sött?

 Susanne har öppnat mina ögon för att hasch faktiskt inte är skadligt. Hon är en businesskvinna eftersom hon odlar sin egen hampa och säljer det för att försörja sin familj. Susanne är duktig med pengar; hon byter lite av sitt hasch till kokain och ecstasy med grannarna. De andra som bor i skogen är också företagsfolk. Under tiden kommer vi att be om att vetenskapen finner en kur mot AIDS, så att Susanne kan få det bättre.

Du skall inte vara bekymrad för mig, Far. Jag är väldigt lycklig! En vacker dag är jag säker på att vi kommer och besöker er, så ni kan få se era barnbarn och mina styvbarn.

 Med vänliga hälsningar,

 Er son Jonas.

P. S.

Far, inte något av det ovanför är sant. Jag är hos Thomas. Jag ville bara berätta för dig att det finns värre saker i livet än betygsboken som ligger i skrivbordslådan.
Ring mig när det är säkert för mig att komma hem.

När vi körde hem från dagis idag pratade jag lite med Jonathan och undrade om han tyckte att det var roligt att vara på dagis och ja det tyckte han. Då frågade jag vem som var hans kompis varpå Jonathan entusiastiskt utbrister Jag älskar Adam!. Och ja, Adam är nog hans bästis på dagis. De har även samma dagmamma och hon säger att de brukar leka så fint tillsammans.

Jag har tentat av mina datakurs idag och det gick väldigt bra och resultatet blev ett MVG i betyg. För våra danska läsare så betyder det Mycket väl godkänd och är det högsta betyget man kan få här i Sverige. Så jag är väldigt nöjd!
Jag har också haft besök av en av lärarna från vuxenutbildningen och min handledare hade bara gott att säga om mig och jag om dem. Det känns faktiskt lite tråkigt att halva praktiken redan har gått.

Jag ber om ursäkt för bristen på bilder men kameran har varit väldigt vilande ett tag nu.

Japp då var det dags för en uppdatering igen. Det sker tyvärr för sällan just nu...

I torsdags var jag på Lillies begravning medan Flemming var hemma med barnen. Jonathan kräktes i tisdags när jag hämtade honom från dagis så för att vara på den säkra sidan så fick de vara hemma både onsdag och torsdag.
Begravningar är väl i allmänhet väldigt känsloladdade "tillställningar" och så även den här. Vi var väl ett 20-tal som kom dit. Vi är inte någon stor släkt precis.
Begravningen var fin och prästen hade spenderat en hel eftermiddag med Lillie och talat med henne om hennes liv och hennes tro och det han berätta för oss om henne stämde så bra att man inte kunde annat än småle genom tårarna. Eftersom Lillie var en sådan människa som alltid ville bjuda på kaffe och kakor så samlades vi över en kopp kaffe med dopp efter begravningen.

Fredagen spenderades sedan i hemtjänsten igen och även om det var en lång dag med delad tur så vad det väldigt trevligt. Jag trivs väldigt bra med den övriga personalen och med vårdtagarna. Min känsla för tystnadsplikten sattes också på prov hos en av vårdtagarna men handledaren tyckte att jag klarade det bra.

I lördags var Flemming uppe i Småland och jagade och det var premiär för Ixas del denna höst. Dock såg de inte skymten av några djur däruppe.

Igår var barnen och jag lediga från praktik och dagis så då tänkte jag underhålla dem med att åka till öppna förskolan. Men efter 1½ timme gav jag upp och åkte hem igen. Hanna var bara ledsen och skulle bäras och Jonathan var som ett plåster på mig och gnällde och skulle ha uppmärksamhet hela tiden så till slut orkade jag inte mer. Väl hemma skulle jag lägga Hanna så att hon fick sova lite men ungen blåvägrade vilket i princip aldrig brukar hända. Som tur var blev de på något bättre humör under eftermiddagen.

Idag var de på bättre humör igen trots att de har varit hos dagmamman hela dagen. För min del var det återigen en dag med nya saker att lära sig men det är fortsatt trevligt så jag ser fram emot imorgon.