Dags att skaka liv i bloggen igen!
Tänkte att det var dags att börja summera vad som händer i våra liv igen. Det är ju bara ett år sedan sista inlägget och Jonathan fyller ju snart två år och har hunnit bli storebror också.
Idag har vi roat oss med att plocka ner en del av plommonen från trädet. Jag har nu stoppat in 10.3kg urkärnade plommon i frysen. Vad jag ska ha alla plommonen till vet jag inte men jag misstänker att det lär bli en och annan paj. Jag måste säga att de var väldigt fina i år, inte många som jag hittade mask i.
Jag gjorde en smaskig paj på några av plommonen och så bjöd vi några grannar på fika i eftermiddags. Flemming testade att köra plommonen i råsaftcentrifugen men det vart ingen höjdare.
Att vår son gillar att gunga fick vi verkligen bevis på idag. När jag ropade in honom och hans far i eftermiddags för att äta lite så hade de gungat i 50 minuter och Jonathan blev jätteledsen för att han inte fick gunga mer. Jag måste säga att han har en extremt tålmodig far. Jag har härdat ut i 20 minuter en gång men då stod jag och pratade i telefon samtidigt också.
Igår var jag med barnen uppe i skogen och Jonathan blev väldig fascinerad av några skalbaggar. Jag tog en lite kvist och petade försiktigt på en av dem för att den skulle röra sig. Men det skulle jag ju inte ha gjort, för Jonathan skulle ju göra likadant som mamma men det slutade snarare med att han petade ihjäl den stackars skalbaggen.
Båda barnen sover nu och vi sitter på altanen med ljus tända och bara njuter av lugnet
Idag har vi roat oss med att plocka ner en del av plommonen från trädet. Jag har nu stoppat in 10.3kg urkärnade plommon i frysen. Vad jag ska ha alla plommonen till vet jag inte men jag misstänker att det lär bli en och annan paj. Jag måste säga att de var väldigt fina i år, inte många som jag hittade mask i.
Jag gjorde en smaskig paj på några av plommonen och så bjöd vi några grannar på fika i eftermiddags. Flemming testade att köra plommonen i råsaftcentrifugen men det vart ingen höjdare.
Att vår son gillar att gunga fick vi verkligen bevis på idag. När jag ropade in honom och hans far i eftermiddags för att äta lite så hade de gungat i 50 minuter och Jonathan blev jätteledsen för att han inte fick gunga mer. Jag måste säga att han har en extremt tålmodig far. Jag har härdat ut i 20 minuter en gång men då stod jag och pratade i telefon samtidigt också.
Igår var jag med barnen uppe i skogen och Jonathan blev väldig fascinerad av några skalbaggar. Jag tog en lite kvist och petade försiktigt på en av dem för att den skulle röra sig. Men det skulle jag ju inte ha gjort, för Jonathan skulle ju göra likadant som mamma men det slutade snarare med att han petade ihjäl den stackars skalbaggen.
Båda barnen sover nu och vi sitter på altanen med ljus tända och bara njuter av lugnet