Kåldolmar och kalas
Så har ännu en helg flugit förbi och imorgon fyller Jonathan 2½ år 
. Fast det lär vi väl inte fira...
Igår var vi på 6-årskalas i metropolen Ugglemad. Den som vet vart det ligger får en guldstjärna i kanten . Syrran hade bakat vaniljbullar ( a la pariserbullar) och sockerkaka och kakor och allt såg riktigt smaskigt ut och de som åt intygade att det var det också. Men eftersom Flemming och jag inte äter kakor och sådant längre så fick vi bara njuta av det visuella intrycket. Och visst var man väl lite lockad, men jag vet ju att jag mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt om jag låter bli. Det finns förresten artiklar om folk som äter koldhydratsnål kost både i BLT och Aftonbladet idag. Jag är fullständigt övertygad om att människan som däggdjur inte har utvecklats särskilt mycket sedan stenåldern vad gäller matsmältningssystemet. Därför klarar väldigt många människor inte av att ta hand om den mängd kolhydrater som vi får i oss genom maten idag. Läser man innehållsförteckningarna på maten så är det socker och stärkelse i väldigt mycket. Men nog om det. Gårdagens tårta var i form av ett hästhuvud eftersom födelsedagsbarnet, liksom många andra flickor i hennes ålder, är väldigt intresserad av hästar. Vi hade väldigt trevligt i alla fall men när vi åkte därifrån så var Jonathan väldigt ledsen för han hade inte fått titta på Jonna och Hugos söta kanin. Så det måste vi göra nästa gång vi åker dit.
Idag har vi varit hemma och tvättmaskinen har jobbat stenhårt. Flemming har spikat lister och nu är det snart lister i hela köket och vardagsrummet. Lite annat pyssel har vi också hunnit med. Hanna har varit på ett strålande humör och krupit fram och tillbaka mellan kök/vardagsrum och lekrum och lekt väldigt duktigt på egen hand. Det har Jonathan aldrig varit så värst bra på. Hon försöker resa sig mot det mesta. Även mina ben när jag håller på att laga mat vilket ju är mindre lämpligt. Idag vankades det förresten kåldolmar igen men det är ganska tidskrävande att göra så i fortsättningen blir det nog främst kålpudding.
Imorgon blir jag gräsänka igen när maken drar iväg till Norge på möte så nu ska jag vara en duktig hustru och hjälpa honom att stryka ett par skjortor. Inte för att han inte kan själv utan för att jag gör det så mycket fortare och ärlighetens namn också snyggare. Ja jag vet att man inte får skryta med sig själv som svensk 
.. Sen blir det väl sängen som vanligt.